Dans Le Futur

09.05 Kliver jag ur körskolebilen och sätter mig ner i väntan på att få skriva teoriprovet. 09.15 Är jag kolugn, känner att jag säkert kommer att klara provet galant, för jag har ju pluggat hela natten. 09.20 Jag hittar inte mitt pass, panikar. 09.25 Lärare säger att provet inte går att skriva utan legitimation, och jag måste hem och hämta passet. 09.40 Tar taxi hem, springer in, stressar, letar överallt, men tycks inte hitta passet, som såklart ligger på byrån i hallen. 10.15 Betalar taxichauffören 180 kr, känner mig rånad.. 10.25 Lärare kallar in mig med efternamnet, jag möter många seriösa blickar från de i väntrummet. 10.27 Han berättar att jag inte kan skriva provet, jag har ju inte gjort riskettan eller tvåan, vilket jag helt glömde bort när jag bokade teoriprovet till en annan dag. Han säger att han är ledsen att han inte sa det tidigare.. Jag förlorar 220kr och han avbokar uppkörningen. Jag tar ett intyg och går. 10.30 Sätter mig på en parkbänk som världens vrak, gråter förtvivlat, ringer pappa, som blir sur på min körskolelärare som inte sagt något. 10.35 Går mot busshållplatsen och funderar seriöst över att slå någon, eller bara krypa in i en av de tjocka buskarna och försvinna för ett slag. 10.40 Tar bussen till Lunds Central. 10.45 Köper ett 200g Marabouchoklad på ICA. 10.55 Tar bussen hem, bestämmer mig för att inte åka in till praktiken, för några timmar iallafall. 11.20 Sitter med två filtar runt mig, en rosa laptop i knät och vräker i mig choklad till några avsnitt av Sex and The City. 11.54 Livet känns okej igen. Jag lever ju iallafall. Ser det positiva, och bestämmer mig för att ta körkortet först om en månad. Andas ut.

Denna söta sak, lyckades jag skrapa hem i fredags. En liten studentpresent i förskott. Lyser verkligen upp en stressig vardag.

Och sist, men inte minst min farfars gamla gitarr. Min vita springare.

Denna nobla bok köptes idag inne på Bokia. Killen i kassan kunde bara inte dölja sitt leende. Tror jag gjorde hans dag, en liten, söt och oskyldig tjej kommer in och köper denna något självsäkra och "manliga" bok, haha.

.

Läste nyligen ut boken Konsten att läsa tankar av Henrik Fexeus. Den är den ultimata ögonöppnaren och jag är seriöst djupt jätte fascinerad av den. Läs, läs, läs!

.

Enda sedan Neil Strauss släppte lös boken The Game bland alla osäkra, nervösa killar, som med hjälp av den lyckats hitta någon form av inre charm och säkerhet, har man varit lite lätt besviken att boken inte finns till tjejer. Dock har jag delade åsikter om denna bok, då den innehåller rätt många förförelseknep som innebär att "trycka ner" tjejer. Och själva uttrycket att bara spela. Som om tjejerna bara var spelpjäser i killars liv. Känns verkligen inte rätt.

.

Boken ovan handlar om förförelseknep för både män och kvinnor. Verkar störtskön. Och den är tillgänglig för alla. Upp till var och en om de vill använda den. Kanske om man vågar använda den. Jag tycker att sånt här är så himla spännande. Ska lusläsa den på tåget varje morgon. Lite spänning i vardagen.

Det är konstigt. Tiden går så sjukt snabbt. Ena stunden deppar man över att inget händer och i nästa har man plötsligt varit med om allt. Jag är blott arton år gammal, men ibland när jag funderar känner jag mig som minst 70 år. En sådan där söt, gammal tant med en kopp te med en citronskiva i, som sitter och berättar om sitt liv, och ger en massa kloka råd.

Väldigt väldigt vis, men ibland så ung och dum. Precis på gränsen mitt emellan. Ho ho

Jag avgudar fotografer. Fascineras över vad de lyckas fånga. Genom ljus, rörelser, miner, känslouttryck. När fotografier ger åskådaren andrum att skapa sin egen uppfattning, bygga upp sin egen historia till varje bild. Och att känna hur en vacker bild tilltalar en, för att den tillhör det som finns djupt där inne, en bit av ens historia, eller något man önskar att man hade haft. En vacker dag tänker jag skaffa mig mod till att börja fotografera. Det är alltid det första steget, som är det svåraste att ta. När man väl öppnat dörren på glänt, kilar man nyfiket in fötterna för att med tiden sätta dem på en nyfunnen trygg mark.

Tills denna dag fortsätter jag att inspireras av duktiga fotografer, som ovan. Enjoy.

Min näsa är röd, så röd. Förkyld, än en gång. Kan väl inte säga att jag försökte motverka det på maskeraden i onsdags, då vi stod utomhus i bara klänningar, klädda som anden i flaskan och en sengångare, och konstaterade hur varmt det var på natten. Aj aj. Det slår alltid tillbaka.

Jag varvar små söta hostningar, nysningar med en hes röst, kallt vatten och en massa toapapper med kärleksdikter. Tänk att det fanns toapapper med kärleksdikter! Lite för sockersött, om jag får säga det själv. Men somliga är lite fina, bra jobbat Lambi.

Idag har jag sytt byxfickor, och nu blir det skapande av en topp i färgerna turkost, lila, gräddguld (heter nog inte så!?), och vitt. Temat den ska passa till är Cosmic Dust. Det är bara ett antal veckor kvar till modevisningen nu och jag börjar lite smått att känna mig som en av de tävlande i Project Runway. Känner att Tim Gunn strosar förbi bakom ryggen och pekar på klockan. Lite kul, trots allt.

Förresten så är jag och Maja nu i full gång med att försöka boka flygbiljetter till London. Imorgon vid lunch har vi som senast bokat två platser. Och förutom ett högskoleprov, körkort, arkitektprov och en hel del sömnad, så är jag snart påväg till London, åååååååååh!!