Jag avgudar fotografer. Fascineras över vad de lyckas fånga. Genom ljus, rörelser, miner, känslouttryck. När fotografier ger åskådaren andrum att skapa sin egen uppfattning, bygga upp sin egen historia till varje bild. Och att känna hur en vacker bild tilltalar en, för att den tillhör det som finns djupt där inne, en bit av ens historia, eller något man önskar att man hade haft. En vacker dag tänker jag skaffa mig mod till att börja fotografera. Det är alltid det första steget, som är det svåraste att ta. När man väl öppnat dörren på glänt, kilar man nyfiket in fötterna för att med tiden sätta dem på en nyfunnen trygg mark.
Tills denna dag fortsätter jag att inspireras av duktiga fotografer, som ovan. Enjoy.
Jag bad mamma att kika lite extra efter en passande tavla till mitt rum. Och hon kommer hem med den här. För er som inte vet det så älskar jag vespor. Springa runt med mig i storstäder som Barcelona, är säkert lite pinsamt då jag fotar nästan varenda vespa som stryker förbi. En vacker dag då jag flyttat till ett varmt land, kommer jag glida omkring på en klassisk klarröd vespa. Fint!!
Rummet är kritvitt ikea rakt igenom. Och så vill jag lova att mitt rum i den nya lägenheten inte kommer att se ut. Tänker mig vitt, guld, lite retro kanske.
Idag är det den 24 November, en enda månad kvar till julafton, något jag är fullkomligt galet förälskad i. I helgen bad mamma mig att skriva en önskelista. Har som vanligt ingen aning om vad jag önskar mig, men när man väl börjat fundera brukar listan bli väääldigt lång. Ååh så mysigt!!
.
Förra veckan påbörjades även julpyntningen här i Båstad-huset och ett paket saffran inhandlades, för snart blir det lussebullar och glögg, så gott så gott. Ser fram emot kalla vinterdagar med långa halsdukar och lager på lager på lager med kläder. Och enligt väderprognosen väntas det bli minusgrader (och snö?) redan imorgon, så vi behöver inte vänta länge.
.
Jag borde somnat sött för lite drygt en timme sedan, men vad är sömn när man kan läsa böcker, kvällsprata och mysa!? Får väl läsa ett par sidor i en fin bok iallafall, kanske i skenet av min adventsljusstake, under två lager täcken. För är det något jag alltid prioriterar är det att njuta och mysa. Jag hoppas ni andra gör likadant, för snart är det jul!
En dag, kommer en fin kille, att kyssa mig. Och det kommer att kännas, så mycket mer än det någonsin gjorde med dig. För det är möjligt. För det finns någon någonstans som kommer vara mer för mig. Där våra pusselbitar inte lossnar, går sönder eller till slut inte passar.
Det kommer att finnas en kille som är så fin att kyssa. Att jag vill kyssa honom, tills mina läppar inte längre går att röra. En kille som jag vill kyssa trots att han luktar chips. En kille som ger kyssar utom denna värld. Som får allt det jag är att glöda, igen. En dag.
Riktigt bra fotografier får tiden att stanna för en liten stund. Dessa fotografier får verkligen verkligheten att vänta lite. Sjukt duktig är han iallafall, blir lite avundsjuk. Ett tips, kika in på http://thecompletetruth.se/.
Den dag jag fyller 70+ tänker jag vara lika kreativ och unik som det här. Blunda helt för samhällets förväntningar och leva livet fullt ut. Så bara är det. Min kära mormor är inte fullt så här modeinriktad, men egen stil, ett leende på läpparna och knallrött, kort hår har hon, så mina gener pekar åt precis rätt håll. Denna vackra dam ovanför borde få applåder. Blir himla glad.
.
.
Dessa vill jag ha. Hittills har jag sökt efter jeans som sitter åt överallt, så varför inte välja motsatsen, ett par jeans som är så stora att jag kan bo i dem. Blir fullkomligt galet förälskad i bara tanken.
2010-10-09 Bland knappt 7 miljarder andra prickar.
Vi är en av knappt sju miljarder andra människor. En egen individ. Och i detta långsmala lagomland, där vi bor, tror folk seriöst att det är unikt att bära plagg som är lite lite kortare eller lite lite färggladare än andra. Allt som inte är från H&M och Gina Tricot, och i vissa fall tror vi att även de plaggen är unika. Vi tror att vi sticker ut för att vi går i klänning på en plats där alla bär jeans. Och visst gör vi det. Men i det stora hela är det inte så unikt, som vi tror. Somliga tror att det krävs så mycket för att man ska våga bära sin egen stil. Att det betyder så mycket för alla och att det kan vara farligt när folk pratar om en och säger att man är lite udda. Men vi är ju alla bara ensamma prickar bland miljarders andra prickar. Det som är helt och hållet unikt på en plats. Är mer eller mindre en dresscode för en annan plats. Det är kläder, färger, material och känslor, något som är skapat för oss själva. Så det är bara att satsa på första impulser och inspireras till tusen av det vi inspireras av. Låt människor spegla vem de är, och glänsa över alla som inte vågar. Våga.