2011-01-05 Ett steg ut på okänd mark

Ibland händer det. Ibland gör man precis de sakerna man trott att man aldrig skulle våga göra. Det man bara vågat dagdrömma om. Och det känns så skönt. Det är inte alls så farligt som man trott att det skulle kunna bli. Och alla de sakerna man sett framför sig som skulle kunnat gå snett, gick aldrig snett.
X_dbfe5842_large
(weheartit.com)
.
I hela mitt liv har jag låtit mina rädslor begränsa mig. Aldrig så att jag aldrig varit på en hög höjd pga min höjdskräck. Eller aldrig varit nära en spindel pga min spindelfobi. Men jag har sett på rädslor på helt fel sätt. Jag har mött dem, bara för att jag måste, inte för att jag vill.
Tumblr_kqg78aktqs1qzer51o1_500_large
(weheartit.com)
.
Min senaste passion har blivit att möta mina rädslor. Kan låta hur konstigt som helst. Men jag har alltid sagt att jag aldrig ska låta någon eller något hindra mig, om jag verkligen vill något. Så att möta mina rädslor är lite en skräckblandad förtjusning.
.
Till en början verkar det skit kul. Så oväntat. Sen när jag inser vad jag håller på att göra blir jag helt extremt rädd. Och flera gånger funderar jag på att backa ur. Efter att länge ha intalat mig själv att jag kan det. Att jag vill det. Att jag överlever. Så gör jag det. Möter en av de sakerna jag är som allra räddast för.
.
Och varje gång så överlever jag. Efter varje gång känner jag mig lite starkare. Jag känner mig lite lyckligare. Känner mig lite friare. Lite mer odödlig. Och vilken kick det är!! Hjärtat slår så hårt, att man tror att det bokstavligen ska hoppa ut ur bröstet.
.
Och livet känns lite enklare. En sak mindre att oroa sig för. Självklart försvinner inte rädslan efter att man har mött den en gång, men nästa gång man möter den är det lite enklare. Och det krävs inte lika mycket av en. Den blir enklare och enklare att övervinna.
.
Inte för att jag nu möter alla mina rädslor hela tiden. Jag väljer mina stunder. Mina strider, skulle man kunna säga. Inre strider. Det känns som ett spel man har börjat spela. Och varje gång jag klarar något litet blir jag mer och mer säker på att jag kommer att kunna klara hela spelet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0