Dans Le Futur

Jag är ingen ålder. Du kan inte titta på mig och tänka 'typiskt arton'. Jag är ingen storlek. Jag är ingen hårfärg. Ingen hudfärg. Faktiskt ingen färg alls. Jag är varken vuxen, ungdom eller barn. Jag är ingenting någon kan se eller uppleva och sedan placera i ett fack. I en kategori. Jag är en människa. En egen individ. Och det är sant som dem säger, varje människa är unik. Det kanske inte är mycket som skiljer oss åt, men det kanske är det lilla som räknas. Och vi människor lever, andas.

.

Och ännu roligare är att allt som lever, förändras. Det ligger i naturen. Så placerar du mig i ett fack nu, får du sätta dig ner senare och omlokalisera mig. Och det kommer aldrig vara möjligt att placera mig i bara ett enda fack. För jag är mig själv. Och den jag är har inte uppkommit ur någon gjutform. Det kommer alltid att vara någon linje, någon egenskap som inte är typisk för den kategorin. Som inte går att placera någonstans.

.

Jag blir så trött på de som placerar folk i fack. Som tänker att hon är sådan och den typen av människor gör så. Jag är ingen typ av människa. Jag är en helt egen person. En egen individ. Släpp kontrollen. Du behöver inte veta vilket fack jag tillhör för att må bra. Du kan vara den du är och möta mig som just den jag är. Utan alla förutfattade meningar. Det går inte att placera någon i ett fack, så snälla sluta tro att du själv tillhör ett.