Dans Le Futur

När vi kommunicerar med varandra är de ord vi uttalar bara 7 procent av vad den andra uppfattar. 38 procent är vilket tonfall eller vilka betoningar vi har när vi säger det. Och de resterande 55 procenten är hur vi rör oss när vi säger det. Om man sedan räknar att både tonfall och våra rörelser glider in under kategorin kroppsspråk, så är de orden vi planerar och uttalar mindre än 10 procent av det innehållet som går fram till den andra.

.

(weheartit.com)

Jag tycker att det är riktigt intressant att vi människor är så uppslukade i ord. Vilka ord vi uttalar, exakt vad de betyder. Hur man uppfattas på grund av orden. Det är rätt fascinerande att det finns så mycket fakta om att det vi säger är till största delen kroppsspråk, och trots det är orden det vi bryr oss mest om. Med en risk för att låta sådär extremt töntig så har jag tänkt på att djur är annorlunda. Ta till exempel min hund. Är jag riktigt ledsen, men gråter inte, och vi är ute och går kan han plötsligt stanna upp och bara titta på mig med en ödmjuk blick. Inga ord har uttalats, inga extrema rörelser. Men han känner av det. Känner av det jag känner inombords.

Jag har en stark känsla av att när vi föds läser vi av kroppsspråk precis så. Vi kan uppfatta saker utan att förstå ord, vi lyssnar på tonfall och ser på vilket sätt människor låter orden komma fram. Just orden eller vilken innebörd de har är inte så viktig. Men nu, när vi vuxit upp, betyder orden plötsligt allt, varför? Hur kan vi glömma bort att läsa av de personerna vi har runt omkring oss? Kan det vara så att vi alla har blivit mer självupptagna, att vi bryr oss mer om hur människor uppfattar oss än hur vi uppfattar dem?

Jag vet knappt något om kroppsspråk. Har först nu insett hur stor del det är av hur vi uppfattar varandra. Så det är rätt meningslöst egentligen, att planera vad vi säger, exakt. För vi kommer aldrig helt att kunna dölja vad vi egentligen menar. Och vi kanske inte behöver rätt ord så länge vi har rätt tonfall och äkta känslor. Menar man det man säger kommer det alltid att nå fram.

Något röriga och kanske ytterst förvirrande tankar, men jag tycker att de är rätt fina att fylla huvudet med en tisdagskväll som denna.

Idag har jag lyssnat på John Legend – Ordinary People och ritat. Och gjort ungefär allt för att slippa plugga, men snart snart ska jag kanske kika lite i matteboken. Ska baka lite lussekatter och dricka glögg först bara, för det är ju alltid mer betydelsefullt, eller hur?!

Ett stativ, en kamera och en massa juleting. Nu har jag fotat, duktigt. Och ja, plastgranen är uppe. Får väl ta och köpa en wunderbaum med grandoft, mmm.

.

Förresten så hittade jag en gitarrstämmare på nätet, (applåder!!), och har man en mic i datorn eller löst så funkar den megafint, http://www.seventhstring.com/tuner/tuner.html.

.

Och för att bryta lite traditioner blir det snart Sunes Sommar med Yoghurt Raspberry choklad.

.

Rufsigt hår, är påväg in i badrummet för en lång lång varm dusch. Skönt.

.

Feber, feber, feber. Får så ofta feber och blir riktigt sjuk nuförtiden. Inte kul. Nu är det andra eller tredje gången på kort tid som jag ligger hemma, mår illa, fryser och svettas. Inte kul. Och jag blir så sur på det. Sjukligt förbannad!!

.

Jag ska göra allt för att inte bli sjuk något mer. Knapra i mig alla vitaminer jag kan. Äta mindre socker och skit (vet inte om det påverkar egentligen, men varför inte?!). Röra på mig varje dag, promenera, jogga eller träna yoga. Och framförallt ta på mig tillräckligt varma kläder när jag går ut. Sen har jag slutat bitat på naglarna, men istället börjat gnaga av mitt nagellack ibland. Säkert jätte mycket bakterier, usch!! Fy!!!

.

.

Jaa, nu är det set and done. Om ungefär 97 dar flyttar vi in i denna stadslya. Mitt i Lund. Mittemot

Espresso House. En rätt söt och charmig liten lägenhet till hela familjen, men den duger fint tills

jag och brodern flyttar ut. Visserligen bor jag till stor del i Båstad just nu, men känslan av att glida

direkt hem i lägenheten när man kommer trött hem en fredag är helt fantastisk. Slippa alla små tåg.

Och mina trötta föräldrar, som börjat förtidspensionera sig på landet, trots att de bara är dryga 40

år, håller på att vakna på nytt. Tänk vad lite stadsluft kan göra. Feels good!!

För de söta själar som vill följa min blogg kan ni nu klicka här: -> Följ min blogg med bloglovin. <-

Och idag är det snöigt, vitt, kallt: en ljus dimma av helg. Tyckte därför att denna bild var passande och dessutom har jag nu vågat använda manuellt läge på min kamera och hittat både slutartid och bländare, riktigt fascinerande!!!

Blir kanske lite fotografering imorgon.

Snart blir det iallafall pulkaåkning, varm choklad och julgodis. Myyysigt!