2010-12-24 Vad vi menar.
När vi kommunicerar med varandra är de ord vi uttalar bara 7 procent av vad den andra uppfattar. 38 procent är vilket tonfall eller vilka betoningar vi har när vi säger det. Och de resterande 55 procenten är hur vi rör oss när vi säger det. Om man sedan räknar att både tonfall och våra rörelser glider in under kategorin kroppsspråk, så är de orden vi planerar och uttalar mindre än 10 procent av det innehållet som går fram till den andra.
.
(weheartit.com)
"Jag talar, han svarar. De ord han uttalar är nästan allt jag kommer att minnas. Kanske vilken blick han gav mig precis innan de uttalades, men inte hur han sa det. Vilka rörelser han gjorde eller att han kanske menade precis det han sa eller att han inte menade det. Alla tecken finns där, i kroppsspråket. Men det är inte vad jag uppfattar. De ord han säger är nästan allt jag bryr mig om. Det är dessa ord jag sedan kan rada upp inuti mitt huvud och höra honom säga gång på gång, för att för mig själv kunna reda ut exakt vad han menar. "
.
Jag tycker att det är riktigt intressant att vi människor är så uppslukade i ord. Vilka ord vi uttalar, exakt vad de betyder. Hur man uppfattas på grund av orden. Det är rätt fascinerande att det finns så mycket fakta om att det vi säger är till största delen kroppsspråk, och trots det är orden det vi bryr oss mest om. Med en risk för att låta sådär extremt töntig så har jag tänkt på att djur är annorlunda. Ta till exempel min hund. Är jag riktigt ledsen, men gråter inte, och vi är ute och går kan han plötsligt stanna upp och bara titta på mig med en ödmjuk blick. Inga ord har uttalats, inga extrema rörelser. Men han känner av det. Känner av det jag känner inombords.
Jag har en stark känsla av att när vi föds läser vi av kroppsspråk precis så. Vi kan uppfatta saker utan att förstå ord, vi lyssnar på tonfall och ser på vilket sätt människor låter orden komma fram. Just orden eller vilken innebörd de har är inte så viktig. Men nu, när vi vuxit upp, betyder orden plötsligt allt, varför? Hur kan vi glömma bort att läsa av de personerna vi har runt omkring oss? Kan det vara så att vi alla har blivit mer självupptagna, att vi bryr oss mer om hur människor uppfattar oss än hur vi uppfattar dem?
Jag vet knappt något om kroppsspråk. Har först nu insett hur stor del det är av hur vi uppfattar varandra. Så det är rätt meningslöst egentligen, att planera vad vi säger, exakt. För vi kommer aldrig helt att kunna dölja vad vi egentligen menar. Och vi kanske inte behöver rätt ord så länge vi har rätt tonfall och äkta känslor. Menar man det man säger kommer det alltid att nå fram.
Något röriga och kanske ytterst förvirrande tankar, men jag tycker att de är rätt fina att fylla huvudet med en tisdagskväll som denna.
Kommentarer
Postat av: hanna
Hemskt fin blogg!
Trackback
