2010-10-30 Somliga har tur
Ibland har man tur. Härligt!
2010-10-30
Vera och Rebecka. En mysig höstpromenad för några dagar sedan. Två riktigt härliga tjejer.
2010-10-28 Inspiration
.
Den dag jag fyller 70+ tänker jag vara lika kreativ och unik som det här. Blunda helt för samhällets förväntningar och leva livet fullt ut. Så bara är det. Min kära mormor är inte fullt så här modeinriktad, men egen stil, ett leende på läpparna och knallrött, kort hår har hon, så mina gener pekar åt precis rätt håll. Denna vackra dam ovanför borde få applåder. Blir himla glad.
.
.
Dessa vill jag ha. Hittills har jag sökt efter jeans som sitter åt överallt, så varför inte välja motsatsen, ett par jeans som är så stora att jag kan bo i dem. Blir fullkomligt galet förälskad i bara tanken.
.
Nu virar jag in mig i en av världens längsta halsdukar och glider ut med hunden i månljuset. Thin Lizzy – Dancing In The Moonlight (It's Caught Me In It's Spotlight). Söta drömmar folks.
~Sara~
2010-10-26 The Kooks. Arctic Monkeys. Engelska pojkar i randig t-tröja med rufsigt mörkt hår med en akustisk gitarr i handen och alldeles för förföriska brittiska toner. Jag är kär. På riktigt.
Mycket kärlek.
2010-10-24
2010-10-24 Lycka ~ ett ögonblick eller en livssyn?
Söndagsmorgon innebär, enligt min regelbok, en riktigt lång frukost. Med ett utbud av allt som finns att hitta i köket, upplagt på små söta fat och drycker serverade ur mysiga stora koppar eller enkla glas. När höstmörkret har fallit är det även krav på att tända, minst två, levande stearinljus. Utan det här, vore inte mitt liv det samma. Och jag menar det. Till detta brukar en modetidning falla offer för att studeras in i minsta detalj. För på söndag tar man det lugnt, på söndag tar man sig tid till att njuta.
(Google)
Det blir gärna Elle, DV mode, Nylon, Marie Claire, ja listan kan bli lång. Det jag sedan i regel bara studerar är bilderna och de korta texterna om olika trender. Sedan består resterande fyrtio procent av tidningen av reportage och artiklar om 'hur vi blir lyckligare'. Är jag på riktigt dåligt humör kan det falla mig in att skumma igenom dem. Men aldrig någonsin läsa dem. För vem ska berätta för mig hur jag enklast kan bli lycklig?
När jag plötsligt insåg detta började jag fundera på vad lycka är. För mig är det en känsla som är väldigt självklar. Men att definiera vad lycka är för alla kan jag inte.
.
Slår man på ordet "Lycka" på NE finns ingen fakta att hämta. Däremot om man vänder sig till wikipedia så finner man en kort text om att lycka är en känsla av varaktigt välbehag. Ja, det tycker jag att man kan godta som svar. Den stora frågan tror jag inte är att definiera vad lycka är, utan vad som gör en lycklig. Alla dessa tidningar, bloggar, låtar, böcker, bilder, människor, ja i princip allt och alla ger oss olika bilder av hur man finner lycka. Vad som krävs för att finna lycka. Och hur man måste tänka.
.
Tidigare trodde jag på det här, inte blint, men läste jag en lång artikel om en tjej som hittade lycka genom att ... och .... Så placerade det sig i mitt bakhuvud, som en liten bruksanvisning om lycka. Och det är ju det som är baktanken för alla som försöker dela med sig och visa. Det jag har insett, efter drygt arton år på denna planet, är att den som desperat försöker hitta lycka troligtvis aldrig finner den. Detta för att de söker på fel platser. (Missförstå mig inte nu, jag utsäger mig inte för att vara någon form av expert inom detta ämne. Det här är bara mitt alldeles egna sätt att se på det.)
.
Jag tror att den som desperat söker efter att att bli lycklig har någon form av skugga, problem eller obehag i sitt liv som han/hon snabbt vill komma förbi. Eller bara blunda för. Dessa personer, tror jag, ser lycka som en utväg. Kanske till och med den enda utvägen. Att lycka symboliserar det vita ljuset i en mörk tunnel. Att lycka omfattar ett liv utan några problem, alls. Jag vill inte anklaga dessa människor för att de enligt min åsikt har en så felaktig bild av lycka. Jag är medveten om hur pass mycket media påverkar oss. Och att det ibland, sålt på rätt sätt, kan kännas trovärdigt.
.
Det enda jag frågar mig när det i en artikel står olika punkter om hur jag finner lycka är, 'varför tror de att det skulle kunna vara exakt likadant för alla?'. Det är som att säga att alla människor trivs bäst i exakt samma frisyr. Eller att alla trivs bäst i samma klädstil. Eller att alla trivs bäst med att lösa problem eller behandla konfrontationer på exakt samma sätt. Om vi väljer att se denna generalisering de gör. Kan vi inse att artikeln inte nödvändigtvis behöver leda till att just jag finner lycka. Sannolikheten för att just den texten stämmer in på mig kanske är en på tio miljoner, om ens det.
.
Jag anser att det enda sättet att finna lycka är att rannsaka sig själv. Att verkligen lära känna sig själv som person. Det gäller att respektera allt det man är, både riktigt bra och sämre egenskaper. Och acceptera allt man har varit med om genom att aldrig tänka 'tänk om'. Nu har livet blivit som det har blivit. Det kanske rent utsagt är förjävligt och olyckligt att det har blivit så, men det är vad det är. Alla har vi ett förflutet. Det förflutna formar vilka vi är. Det är dock när man låter sitt förflutna bli ens framtid som man aldrig kan komma vidare.
.
Jag tror att finna lycka handlar om att fylla sitt liv med saker som man tycker om och älskar. Det börjar med en själv. Att acceptera vad och vem man är och att se på sig själv ur ett kärleksfullt perspektiv. När man gör det börjar man se sin omgivning på samma sätt. Kan man acceptera och respektera sig själv, kan man troligtvis respektera och älska andra.
.
Som påpekat vill jag inte definiera vad lycka är. Men jag har starka misstankar med att det handlar om en enorm acceptans, för vad livet är. Att vara lycklig kopplar jag inte med en familj med två nöjda föräldrar och tre söta barn med två års mellanrum i åldrarna. Eller att man har världens bästa relation med sin mamma. Eller att man har helt rätt kompisar. Eller att man lyckas klä sig på ett sätt som får andra att uppfatta en som lycklig. Som skönhet tror jag att lycka är något vi finner inom oss. Jag tror att det är ett sätt att se på livet. Jag tror inte att det är korta ögonblick, man enbart kan uppleva med rätt saker, personer och åsikter.
.
Enligt min åsikt är det inte heller något man strävar efter hela livet och sedan plötsligt uppnår, när allt är perfekt. Jag anser att lycka är en känsla vi kan leva med. Alltid. Att skilja på samhällets syn av lycka och sin egen är lite lummigt.
.
Ett exempel, på min syn av lycka, är att jag börjat tro på att motgångar inte påverkar hur lyckliga vi är. Jag tror att motgångar lägger sig som en dimma kring vår lycka och när vi gråtit tillräckligt och accepterat läget, försvinner dimman.
Det här är mitt perspektiv på lycka. Och jag tror det finns nästan lika många perspektiv på lycka som det finns människor. Så det är upp till dig att bestämma vad din lycka är.
~Sara~
2010-10-22 Högskoleprovet
Högskoleprovet är bara ett litet antal timmar bort. En liten svävande nervositet lägger sig djupt inne i magen. Jag har inte förberett mig. Inte planerat. Vanligtvis är det mitt mantra i livet. För det är så jag älskar att leva livet. Inte överplanera saker, ta det som det kommer. Göra sitt bästa när man är där. Jag vet redan nu att jag vill skriva det minst en gång till, så varför oroa sig? Jag har ju redan planerat en andra chans.
Jag har en fruktansvärt irriterande spärr i mitt huvud. En spärr som inte riktigt vill tillåta mig till att strunta i att göra mitt bästa, eller att det bästa inte alltid kan kännas tillräckligt ändå. Önskar jag kunde klura ut varför denna duktighetsgräns har bestämt sig för att leva där. Det är nämligen en gräns jag vill sudda ut, slippa känna. Jag vet vem jag är. Jag vet vad jag vill. Men en liten dimma i huvudet har sin egna vilja, och jag har börjat inse att denna dimma troligtvis aldrig kommer att bli nöjd. Ändå kan jag inte sluta. Jag har levt med den i princip hela mitt liv, och fortfarande vill jag innerst inne tillfredsställa den. Jag är så medveten om det. Kanske borde bestämma möte med den och göra upp, en gång för alla. På liv och död. Det handlar kanske bara om att acceptera läget och bestämma sig. Det ska jag försöka imorgon.
Imorgon tänker jag låta min sinnesstämning vara så här: Xavier Rudd – Come Let Go.
För man misslyckas inte genom att sänka sina krav på sig själv. Det är nog, nu när jag tänkt efter, så man kan lyckas vinna något. På riktigt.
~Sara~
2010-10-21 Amerika
Egentligen är jag rätt mycket för New York, Kaliforniens långa kuster och Las Vegas.
Det som är sedan är Amerika är jag inte mycket för. Jag är i princip mycket allergisk mot små inskränkta amerikanska samhällen. Små bönder som lever världen i en liten bubbla. Som förtrycker sin familj och sina barn med känsla av att det är det gud vill. (Kan mycket väl vara dessa som får mig till att bli mer och mer ateist) Jag klarar inte riktigt av allt på amerikansk tv och film om känslor (HELA TIDEN!!!). Men det här videoklippet är väldigt väldigt fint. Det gör mig så in i helvetes förbannad, för att soldater skickas från Amerika lite varstans, som små obetydliga legogubbar, men den kärlek som skildras i dessa klipp är himla vacker. Lyser upp en frånvarande tillvaro.
~Sara~
p.s. Somnar till dessa vackra toner: Little Joy – Unattainable d.s.
2010-10-17 Sextiosju dar till julafton.
Åååh ge mig! Ge mig! Jag slår vad om en femtiolapp om att jag kan äta upp hela. Tror du mig inte, så får du väl baka en till mig och se... Jaa, gör det!
http://www.time55.com/sv/speciella_nedrakningar/julafton.php ~ Så så oerhört viktig länk. (musiken var vacker de första fyra sekunderna, lite längre så står man snart med hela huvudet i väggen, galet!)
Hela fina dagen har känts som lördag(, vilket det till 99,9% inte är). Fixat rummet och kopplat in riktigt internet (snabbt, snabbt). Övningskört (Äntligen!!). Och trixat ihop en lååång spellista på spotify: En andedräkt. En vacker dimma. Rätt mycket lugn musik och en och annan radiolåt (inte likt mig). Min musiksmak är inte blandad och jag är definitivt inte 'allätare', men den omfattar ändå nästan allt möjligt. Sitter i ett par stora svart/vit mönstrade mysbyxor och filosoferar över livet. Skönt med praktik. Inga läxor, inga krav. Första gången på länge jag kan se mig omkring utan att tänka. Nu är klockan 00.00 och jag ska krypa ner i en nybäddad säng med ett nytvättat hår med nyborstade tänder med blodröda nymålade naglar. Vilken fantastisk LÖRDAG (söndag)!
Puss, kram och godnatt.
~Sara~
2010-10-14 I en värld av äldre dar.
_02.jpg)
Ibland sluter jag ögonen och önskar att jag var född rätt många år tidigare. Då människor kämpade för riktiga saker, med riktiga orsaker. Gjorde revolt mot det som var helt åt helvetes fel. Klädde sig totalt annorlunda, bara för att markera att de brydde sig, att det var viktigt att förändra allt till det bättre. Det måste ha varit en extremt stark känsla, som befann sig i varje levande själ. Att få kämpa lite för att överleva och samla grupper av människor med en gemenskap, som knappt kan uppnås numera.
Det är helt otroligt vad bra vi har fått det. Om vi syftar på till exempel Sverige. Hur jämlikt vårat samhälle har blivit och vilka saker människor har kämpat för och även uppnått. De största problemen i detta land, är inte stora i jämförelse till de problem som har funnits, vilket är riktigt bra. Just därför kändes valet detta året inte så viktigt. Försök att inte missförstå mig nu. Alla riksdagspartier kämpar för att uppnå liknande mål. Det krävs demokrati, folkets röster, för att de ska få genomföra sina tankar och därmed bryr sig alla partier mer eller mindre om allt som folket bryr sig om. För på det viset får de röster, och fler människor blir nöjda. Inget parti har vågat uttala sig om att de vill någon folkgrupp i samhället ont. Och inget parti kämpar för att få vissa människor att må sämre. Vi är påväg mot ett mer rättvist samhälle och det största problemet som cirkulerar i luften är: miljön. Som vi vill försöka rädda.
Jag vill varken vara negativ eller kritisk, men jag kan inte undgå att tänka på att oavsett hur duktiga vi blir på att ta hand om miljön i Sverige, gör det verkligen en tillräckligt stor skillnad? Det kvittar inte, det gör det inte. Fast även om detta långsmala land klättrar upp till en toppklass av avfallshantering, glödlampor, kollektivtrafik, vindkraftverk och allt annat miljövänligt, finns det fortfarande u-länder som inte har nått dit ännu. Länder som försöker uppnå allt det där som i-länder önskar att de aldrig uppnått. Visst ordspråket 'ingen kan göra allt, men alla kan göra något' svävar i luften. Men jag tycker tanken känns elak att medans någon gör allt för att spara miljön bygger någon annan upp lite fabriker och massproducerar billiga, avgassprutande bilar. Det leder till en enorm orättvisa.
Det är kanske här det är dags att starta en revolution. För det här är kanske något värt att bry sig om. Det påverkar alla prickar på detta runda klot. Det finns minst ett argument för att varje individ borde bry sig, men ändå gör vi inte det, varför? Är det så att vi redan har tappat hoppet eller är det bara en lat undanflykt för att slippa förändra sin vardag?
~Sara~
2010-10-13 Att tänka som en brunett.
För knappt två veckor sedan klippte jag av mitt långa, kanske lite för slitna, blonda hår. Det var väldigt väldigt fint då, men jag är som person oerhört impulsiv och optimistisk. Och därav tog jag beslutet att klippa det axellångt. Det blev mycket fint. Jag kände att en lite sorgsen och trasig del av mig försvann. Mycket underbart. Tänk att ett gammalt minne kan klänga sig fast i de yttersta, mest trasiga hårtopparna!! Det kändes iallafall oändligt skönt. Jag förlät människor som sårat mig, djupt. Absolut inte öga-mot-öga (det vill jag aldrig göra), men i hjärtat. Och det är det som räknas.
Efter jobbet idag fick jag en impuls, att färga håret brunt. Sådär vackert varmt mörkbrunt. Lite höstmys. Och knappt någon timme senare sitter jag här, i axellångt brunt hår. Mmm det känns så fint att leva just nu. Jag älskar att utifrån nya utseenden eller stilar kunna känna att den jag är sitter innanför alltihopa. Visserligen skänker mitt utseende mig olika känslor och definitivt spelar det en roll för mig. Fast hela jag, som person och levande människa, ligger som ett mjukt moln innanför allt det där.
Jag letar, just i detta nu, efter inspiration. Inspiration för hur jag kan utnyttja min nya look på bästa möjliga sätt. Och de här kända damerna är så duktiga på det.
Zooey Deschanel
Willa Holland
Mischa Barton
Alexa Chung
Godnattkramar.
~Sara~
2010-10-13 Jag ska måla hela världen, lilla Tjallamalla.
(Pics från tjallamalla.com)
Dessa vackra kläder, skapelser, outfits befinner sig på klädhängarna på min praktikplats. Här finns allt. Gammalt/Nytt. Galet/Enkelt. Vanligt/Ovanligt. Till både ladies and gentlemen. Och min kära chef har, tillsammans med mig, konspirerat ihop en liten plan om att jag ska sy ihop lite plagg till butiken. Så imorgon bär det av till jobbet med en symaskin i min rullväska. Spännande, och även lite nervöst, måste jag säga. Håller tummarna för att mitt hjärta brinner för sömnad och mönsterkonstruktion imorgon. Hoppas dessutom att jag kan använda mig av något jag lärt mig på min textil/design utbildning till att skapa herrkläder, vilket jag aldrig tidigare skapat. Men jag håller tummarna, förblir positiv, och kanske kanske snart väntas ett eller flera skapelser från mig hänga i butiken. Himla overklig tanke.
~Sara~
2010-10-13 Man måste dö några gånger innan man kan leva.
Denna människa är bara så himla underbar. Då jag inte satt och ritade hjärtan med HÅKAN i mina händer vid tretton års ålder, måste jag få säga att min åsikt om honom är äkta, här och nu, rakt ifrån hjärtat.
Första gången jag hörde Håkan var 'Känn ingen sorg för mig Göteborg', rätt fin låt tänkte jag, men alla mainstream-tjejer avgudade honom och min kära bror hade starka åsikter om exakt hur dålig han var, så jag antog att det inte var min stil. Istället körde jag mitt eget race och lyssnade hårt på bland annat Red Hot Chili Peppers.
Jag vet inte hur Håkan senare tog sig in i mitt liv, men det kom väl en vacker dag då jag hörde honom och tänkte att han kanske faktiskt hade något att komma med. En pojkvän och en äkta lisebergskonsert senare, var mina knä mjuka som marshmallows, mitt hjärta varmt som brinnande lava och mina ögon tindrande som julgransbelysning. Och det är sant. Att jag, som en gång bestämt mig för att vara anti, blev ett fan. Denna grabb, pojk, man skriver texter om äkta ting. Beskriver känslor man kan ta på och sjunger med toner som ger mig sköna rysningar. Och att han nu, på hela 36 år, ger ut ett nytt album, skänker mig glimtar av ljus i höstmörkret. Kärlek till Håkan Hellström. <3
~Sara~
2010-10-09 Bland knappt 7 miljarder andra prickar.
Vi är en av knappt sju miljarder andra människor. En egen individ. Och i detta långsmala lagomland, där vi bor, tror folk seriöst att det är unikt att bära plagg som är lite lite kortare eller lite lite färggladare än andra. Allt som inte är från H&M och Gina Tricot, och i vissa fall tror vi att även de plaggen är unika. Vi tror att vi sticker ut för att vi går i klänning på en plats där alla bär jeans. Och visst gör vi det. Men i det stora hela är det inte så unikt, som vi tror. Somliga tror att det krävs så mycket för att man ska våga bära sin egen stil. Att det betyder så mycket för alla och att det kan vara farligt när folk pratar om en och säger att man är lite udda. Men vi är ju alla bara ensamma prickar bland miljarders andra prickar. Det som är helt och hållet unikt på en plats. Är mer eller mindre en dresscode för en annan plats. Det är kläder, färger, material och känslor, något som är skapat för oss själva. Så det är bara att satsa på första impulser och inspireras till tusen av det vi inspireras av. Låt människor spegla vem de är, och glänsa över alla som inte vågar. Våga.
2010-10-09 Oh Sunny Saturday.
Yrvaken hund. Solstrålar på frukostbordet. Och pappas 'nya' Billy Idol skiva går på repeat. Vilken underbar lördag.
Och nu har man suttit och varmt den höstbleka hyn i solljuset. Alla fräknar i mitt ansikte firar. Och en rödrosig ton har lagt sig runt mina kinder. Ljuvliga lördag.
Jag glider omkring på inspirationssidor sökandes efter vackra ting till pojkar. Kommer inte på mycket mer än att killar kan bära huva, slips, fluga, halsduk, mössa och vantar. Vill hitta något fint, något nytt. Men det ska definitivt vara manligt. Tänker sy en liten minikollektion, som ska visas upp av min kära broder, i en (troligtvis) mycket vacker och proffsig film. Fortsättning följer...
~Sara~
2010-10-08 Något att tänka på.
Himla sköna killar det här. Alla klipp de gör är så ironiska och sanna. Sätter alltid något i nytt perspektiv. Komik som når en på djupet.
Annars har denna fredagskväll bjudit på himla mycket familj, extremgod mat (svamp!!<3) och mys. Sådant man behöver, speciellt nu i höstkylan. Ett middagsbord fyllt med vardagströtta, flummiga, frispråkiga och lite för ärliga människor. Himla fint, men lillebrors nya kompis log lite generat och såg i stunder lite förvillad ut. Vi är som vi är, och mycket mycket vackert är det.
Puss, kram och godnatt. För övrigt är jag i farten med ett litet kollektion-/filmprojekt. Dels för att fingrarna kliar, jag har inte sytt och skapat på väääldigt länge. Och sedan ingår det hela i ett skolprojekt, som känns skönt att få gjort. Mer kommer senare.
~Sara~
