Dans Le Futur

Det är en så stor skillnad mellan drömmar och idéer. De uppkommer på exakt samma sätt, med samma entusiastiska lyckliga känsla. Det blir något man fantiserar om. Något man önskar att man hade, eller någonstans man önskar att man hade varit. Idéer försvinner med tiden, sinar bort. Och blir obetydliga. Drömmar däremot återkommer. Och oavsett vad alla andra säger, tycker. Oavsett vad ditt eget samvete tycker, så bara måste du få komma dit. Bara måste få göra det. Det kanske inte går att beskriva varför. Du fyller huvudet med en massa argument för varför inte, men när allt kommer omkring är det det enda du vill. Drömmar finns kvar, och det enda vi kan göra för att slippa fantisera och tänka på dem dygnet runt, är att kämpa för att uppfylla dem. Vi människor härstammar från djuren. Oavsett hur propra, intelligenta och duktiga vi tror att vi är, har vi inre drifter. Och det här är precis en sådan, en inre drift. Och nu åker jag och Maja till London. På påsklovet. Och även om jag är fullt medveten om hur fina affärer det finns där, hur fina parker, bussar, killar det finns där och hur jag ryser av behag varje gång någon pratar riktigt brittisk engelska, så är anledningen att åka dit så mycket större än så. En helt obeskrivlig känsla. Och London is calling.