Dans Le Futur

Livet är så oförutsägbart. Ingen har någon aning om hur deras framtid kommer att se ut, exakt. Vi kan hoppas, vi kan förvänta oss, vi kan kämpa för något, men när allt kommer omkring är det inte säkert att det blir ens i närheten av hur vi föreställt oss det. Ibland blir framtiden bättre, ibland sämre. Och de gångerna allt blir bättre än vi någonsin kunnat föreställa oss känner vi oss lyckliga. En känsla av att vi är odödliga, oövervinnliga dansar fram genom kroppens alla celler. Världen känns problemfri, bekymmerslös.

.

Hur kan det idag vara så fint att vara självständig? Idag lever vi utan religioner och att vara självständig är just nu lika fint som att en buddhist lyckas uppnå nirvana. Vad är det vi vill? Att vara oberoende av andra människor innebär, enligt en del, att vara duktig. Att man har lyckats växa upp, bli stor, klara sig själv. Är det här verkligen vår definition av att vara vuxen? Kan vi känna oss fullkomliga utan andra människor?

.

Det är så enkelt, så oändligt enkelt, att vara självständig. Just därför kan jag inte förstå hur folk kan sträva så hårt efter det. För att bli självständig behöver du bara fokusera på dig själv, sluta dina känslor från omvärlden, göra just det du tycker är bra. Du behöver inte lyssna på andras problem eller känslor. Du behöver bara göra dig själv tillfreds. Men snälla, vakna upp! John Donne skrev en gång "No Man Is An Island", och hur skulle en människa kunna vara en ö, som klippt navelsträngen till resten av världen? Hur kan någon påstå att vi klarar oss bäst ensamma, utan att vara beroende av andra?

.

När det går bra för oss. När vi har kontroll över vår tillvaro. När vi nöjer oss med vår egen tillvaro, känns det fint att vara självständig. Vi behöver ju inte någon alls. Klarar oss själva, bra gjort!! Klapp på axeln! Och när något litet i våra liv går snett, lyckas vi korrigera felet och ta oss tillbaka upp på toppen av vågen. Men den dag när något går så fel att vi inte kan korrigera det ens med vår läkarexamen eller med alla kunskaper vi hämtat från Internet eller alla de böcker vi läst, är vi inte självständiga. Den faktan går inte att komma ifrån.

Det finns stunder i livet då vi behöver någon. Någon som kan plocka upp oss från bottnen, skaka om oss, och visa oss att det finns saker kvar värda att leva för.

Och varför ska vi visa dessa människor som finns där tillit, just när vi mår som sämst. Måste vi bli sönderslagna och hamna på bottnen innan vi kan visa de människor vi faktiskt älskar, att vi är beroende av dem? Är det så jävla fel att vara beroende av andra människor!? Nej, det är inte fel. Genom att vara beroende av någon kan vi visa att de personerna behövs. Och finns det någon finare känsla än att känna att man är behövd, att någon behöver ens hjälp? Att man med hjälp av den personlighet man har, och den person man är, kan göra någon annan lycklig. Det finns inget bättre. Det finns inget finare. Och när människor inser det, slutar de att drömma om ouppnåeliga saker, och trivs i den värld de faktiskt lever i, just nu.

.

Livet är oförutsägbart, och det är där vi finner spänningen i att vara vid liv. Det känns inte så skrämmande eller ledsamt att inte ha kontroll över sin framtid, när man lättar på hjärtat för andra. När man vågar känna tillit och vågar luta sig tillbaka för ett slag. Släppa kontrollen över sitt liv. Veta att det räcker nog med att vara den man är och älska de man älskar. Först då känns det som att vi lever i en fin värld. En oändligt vacker värld, fylld av möjligheter. Och den livssynen går inte att uppnå genom att vara självständig. Den livssynen bygger på kärlek till varandra. "A dream you dream alone is only a dream, a dream you dream together is reality."