Dans Le Futur

Nu har det slått spel i mitt huvud. Det är precis exakt som när jag var liten. Som när jag kunde offra en arm för att få ett litet pälsigt djur. Det kunde vara vad som helst, men allra helst ville jag ha en hund. Efter tio år av tjat gav jag upp. Och året jag fyllde tolv ville mamma ha hund, plötsligt. Och hem till oss flyttade världens gosigaste, lataste hund.

Problemet är att nu har jag flyttat till Båstad. Där det finns väldigt trevliga människor, men inte det ynkligaste spåret av något litet djur. Och jag är så sugen, så extremt sugen på att ha något djur. Hyresvärden har sagt att vi inte får ha pälsdjur här, tyvärr, men en fisk, en vattensköldpadda, en eremitkräfta, jag vill så gärna ha något litet att sköta om. Det är rätt olagligt att ha guldfisk, i glasskål, så synd, för det är så fint. Kanske jag bara borde skaffa ett litet växthus. Som överlever helgerna.