Dans Le Futur

Sitter i en varm liten bil med familjen.

Det framgår inte på bilden om exakt hur miniliten den är, för vi är fyra personer, med en massa packning och två uppfällda laptops, lite komiskt är det. Speciellt när luftiga minibussar svischar förbi utanför fönstret.

Sitter lite halvt ofrivilligt i skräddarställning och väntar otåligt på att ett nytt avsnitt av Mad Men ska ladda färdigt.

Fyller huvudet med tankar om framtiden.

Inte bara vad som händer efter studenten, om tre månader.

Vilket liv jag drömmer om.

Hur jag vill leva det.

Vem jag är just nu.

Hur jag har varit.

Hur jag kommer att vara.

Hur mitt liv har sett ut på olika platser.

Vilka saker jag borde göra nu, för att inte ångra mig.

Ser tillbaka på mig som en orädd, glad och högljudd flicka i ljusljusblont guldlocks hår. Vars bästa kompis var en kille. En flicka som inte tänkte efter vad hon ville ha om några timmar, dagar, år. En flicka som tog de chanser hon fick. Aldrig tvekade. Aldrig såg tillbaka. Alltid framåt.

Undrar lite hur den flickan blev den jag är idag. Om det kanske är något inom mig jag borde plocka fram, igen, som jag glömt att jag är. Känns som att jag är nästan helt mig själv nuförtiden, men saknar en pytteliten bit. Kanske är det modet. Styrkan. Får filosofera mer senare.

.

Nu: Mad Men!!!