Dans Le Futur

Jag kommer så väl ihåg hur det kändes att vara fjorton, femton år. En tid då det kändes som om alla brydde sig om allt man gjorde, allt man sa och exakt hur man såg ut. Trots alla fina kompisar var man så osäker. På sig själv, på andra. Allt skulle vara på ett visst sätt och den som en gång yttrat orden att Sverige är 'landet-lagom', hade så rätt. Allt skulle vara lagom. Perfekt, kan man också säga. Och det gick inte att uppnå för någon. Somliga låtsades som att dem hade det, andra hade det, men vågade inte visa det. Ingen var egentligen bra nog.

I tider som dessa kom jag fram till så mycket saker just jag aldrig skulle kunna göra, för jag var inte bra nog, eller hade inte det som krävdes. Det var simpla saker som att aldrig gå till skolan utan smink och BH. Aldrig gå i höga klackar, för då trodde folk att man trodde att man var något. Det känns så enormt skrattretande, allt det här, nu i efterhand. Och även om jag inte följde 'reglerna' vareviga dag dåförtiden, så låg de där bak i bakhuvudet och gnagde.

Och nu, arton år gammal, inser man att det är tid för revansch. Tid för att göra det man aldrig trodde att man skulle kunna göra. För vet ni vad!? Man kan göra allt det man sa att man aldrig kunde. Både sociala och mer ytliga saker. Det gäller att vända allt det någon en gång sa, till ens fördel. Som att folk sa att jag var smal. De sa det med avund i blicken, men jag ville inte vara så smal. Och varje gång någon sa det, så mådde jag lite dåligt. Det är precis lika illa som att säga till någon som tycker att den är för tjock att 'gud vad tjock du är', vilket ingen skulle klassa som en komplimang. Hur som helst, så vänder allt det där nu. Det känns naturligt att strunta i gammalt skit.

Den senaste tiden har jag gjort mycket, som jag aldrig trott att jag skulle göra. Bland annat så gick jag i långkjol med magtröja i måndags, vilket jag tycker är riktigt snyggt, men aldrig vågat göra. Idag gick jag i långklänning, utan BH. Och det kommer mer. Så mycket mer. För ärligt talat vem bryr sig!? Det är bara jag som bryr mig, ingen annan. Och skulle någon annan bry mig, så är det deras ensak. Helt sjukt att det tagit så lång tid för mig att inse det. Men för att lätta lite på hjärtat, så skriver jag denna text. Hoppas ni alla gör det ni njuter av, för det gör jag. Kärlek.