2010-10-14 I en värld av äldre dar.
_02.jpg)
Ibland sluter jag ögonen och önskar att jag var född rätt många år tidigare. Då människor kämpade för riktiga saker, med riktiga orsaker. Gjorde revolt mot det som var helt åt helvetes fel. Klädde sig totalt annorlunda, bara för att markera att de brydde sig, att det var viktigt att förändra allt till det bättre. Det måste ha varit en extremt stark känsla, som befann sig i varje levande själ. Att få kämpa lite för att överleva och samla grupper av människor med en gemenskap, som knappt kan uppnås numera.
Det är helt otroligt vad bra vi har fått det. Om vi syftar på till exempel Sverige. Hur jämlikt vårat samhälle har blivit och vilka saker människor har kämpat för och även uppnått. De största problemen i detta land, är inte stora i jämförelse till de problem som har funnits, vilket är riktigt bra. Just därför kändes valet detta året inte så viktigt. Försök att inte missförstå mig nu. Alla riksdagspartier kämpar för att uppnå liknande mål. Det krävs demokrati, folkets röster, för att de ska få genomföra sina tankar och därmed bryr sig alla partier mer eller mindre om allt som folket bryr sig om. För på det viset får de röster, och fler människor blir nöjda. Inget parti har vågat uttala sig om att de vill någon folkgrupp i samhället ont. Och inget parti kämpar för att få vissa människor att må sämre. Vi är påväg mot ett mer rättvist samhälle och det största problemet som cirkulerar i luften är: miljön. Som vi vill försöka rädda.
Jag vill varken vara negativ eller kritisk, men jag kan inte undgå att tänka på att oavsett hur duktiga vi blir på att ta hand om miljön i Sverige, gör det verkligen en tillräckligt stor skillnad? Det kvittar inte, det gör det inte. Fast även om detta långsmala land klättrar upp till en toppklass av avfallshantering, glödlampor, kollektivtrafik, vindkraftverk och allt annat miljövänligt, finns det fortfarande u-länder som inte har nått dit ännu. Länder som försöker uppnå allt det där som i-länder önskar att de aldrig uppnått. Visst ordspråket 'ingen kan göra allt, men alla kan göra något' svävar i luften. Men jag tycker tanken känns elak att medans någon gör allt för att spara miljön bygger någon annan upp lite fabriker och massproducerar billiga, avgassprutande bilar. Det leder till en enorm orättvisa.
Det är kanske här det är dags att starta en revolution. För det här är kanske något värt att bry sig om. Det påverkar alla prickar på detta runda klot. Det finns minst ett argument för att varje individ borde bry sig, men ändå gör vi inte det, varför? Är det så att vi redan har tappat hoppet eller är det bara en lat undanflykt för att slippa förändra sin vardag?
~Sara~
Kommentarer
Trackback
