Dans Le Futur

Var och fikade med min alldeles unika och fina farmor igår. Alltid lite intressant att träffa någon som levt lite längre. Fick höra orden '..i din ålder har man framtidsdrömmar. Jag menar jag har också framtidsdrömmar, men inte lika långt fram som dina. Du har hela livet framför dig.'. Och visst är det sant. Hela livet, nästan, ligger precis framför mina storlek trettiosjukommafem fötter. Jag har fått smärre panikattacker att jag inte har en aning om vad jag ska bli, var jag ska bo, vad jag ska göra, men sen påminns jag av att jag är, som person, inte en människa som planerar. Jag blir fullkomligt galen ibland när människor har planerat i princip allt. Hela dagar, veckor, år av sina liv. Förstår mig helt enkelt inte på det. Och nu ligger livet framför mig. Och jag tänker blunda och se vart det tar mig, känns bra i magen att tänka precis så.